Jag är en långdistanslöpare från Helsingfors. Mina huvudsträckor är 5000m och 10 000m och mitt mål är att vara med i de Olympiska spelen år 2016 i Rio de Janeiro. Där tänker jag springa fortare än någonsin förr. Vid sidan om löpning studerar jag på Hanken Svenska Handelshögskolan.


söndag 25 december 2011

Vilken känsla

Veckan började inte exakt som planerat. Min avfärd till Sydafrika försenades med ett halvt dygn och stressen angående detta tog på krafterna. Som tur kunde jag ändå åka hit. Jag skulle nog ha krossats totalt, om resan inte blivit av. På tisdagen anlände vi då till Potcheftsroom. Heidi och jag for direkt på länk, så att man kunde sedan vila ut på kvällen. Det var ett bra beslut, eftersom jag somnande den kvällen 20.00. Otroligt!

På onsdagen hade jag några länkar och på torsdagen hade jag den första hårda träningen. Den gick rätt bra, med tanke på omständigheterna. Det var hett, jag var trött ännu från resan och dessutom är vi ju högre uppe. De följande två dagarna hade jag bara återhämtande träningar i olika former.

I morse sprang jag 5'1000m. Den träningen hör till en av mina favoriter. Tyvärr kändes benen riktigt usla idag. For på en kort "herättely-lenkki" kl 7.00 och känna på fötterna. Inte bra och inte var det bra heller i uppvärmningen, men 1000 metrarna gick i farterna som Kimmo och jag hade planerat. Det var positivt. Vaderna kändes nog rätt styva idag, men löpningen kändes annars rätt bra. Bättre har det ju nog varit, men med tanke på att det var ca.35 grader och sol är jag nöjd. Tuomo mätte laktatvärdena från mitt blod efter varje drag. Det gjorde träningen ännu bättre och jag fick ännu mer ut av träningen än normalt. Alla värdena förutom ett var bra, men Tuomo sa att de kan ibland visa fel. 

Jag är nog nöjd att jag klarade av stickningen. (jag hatar nålar så mycket att jag är svimfärdig då jag tar blodprov) Efter tredje draget tappade jag hörseln och började se dåligt, men det gick om då jag tittade bort och tänkte på något annat. Det är helt löjligt hur illamående jag blir av nålar. Jag vet inte bara när min blod- och nålskräck kommer att lätta. Jag har ju varit med om såååå många blodprov etc...

Veckans fångst är 13 träningar, 134 km (+annat smått och gott). De sista 10km sprang jag i kväll med lätt lätta ben i ett ökande tempo. Det var veckans bästa länk! Pulsen låg, farten högre. Tänk dig känslan, då du springer i shorts och topp, lyssnandes på skön lounge/jazz musik i Sydafrikas solnedgång med lätta ben. Kan det bli bättre? Det var sann lycka. 

Det var så vackert, lugnt och stilla. Gotta love Africa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar