Paus

Jag har lite tagit paus av skrivande. Jag har helt enkelt inte haft ork att skriva.

Jag önskar det bästa till alla människor och jag önskar att alla skulle ta vara på sina nära och kära. Min kompis tog livet av sig förra veckan. Det kom som en chock. Jag önskar jag kunde ha hjälpt honom. Varför gjorde jag inget? Varför frågade jag inte hur han mådde eller bara föreslå att vi skulle träffats?
 Jag ber till Gud att vi skulle ha fått en chans till med honom. Fått honom inse att han inte behöver ge upp. Jag önskar att du Toffe har det bra där du är. Jag ber till Gud att din familj skall orka framåt. Kära Toffe, du skakade om mig riktigt ordentligt och jag skulle bara ha önskat att vi skulle ha kunnat hjälpa dig.

Kära Toffe, jag önskar vi ses igen. Jag är så ledsen att jag inte kunde hjälpa dig. Toffe, jag saknar dig. Du var en så god männsiska. Så snäll och smart. Jag tror du var före vår tid och därför kanske du hade det så svårt..? Jag önskar någon skulle ha förstått dig bättre. Det känns ändå att vi förstod varandra, och det gör detta så svårt för mig att acceptera att jag inte kunde hjälpa dig. Du frågade alltid av mig hur jag mådde och du lyssande. Hade jag döva öron då jag talade med dej? Hörde jag inte dina hjälp-rop? Varför lyssnade jag inte bättre? Förlåt Toffe att jag inte hörde! Hur kan jag någonsin ens acceptera det? Du hörde mig alltid. Ett förlåt ändrar inget.

Snälla ni, om någon av er har svårt att vara. Tala om det får någon. Det försöker jag nu. Jag känner mig nu så ensam. Jag har svårt att se vad som  är rätt och fel nu. Vad skall jag göra? Inte det i varje fall vad jag nu gör.

Vila i fred Toffe.