Midsommaren, chill och träningar

Förra veckan var rörig. Förutom att jag var sjuk, hade tävlingar och hade min fot riktigt sjuk, skulle det ännu vara midsommar. Jag gillar festligheter och sådant, men i den här situationen jag nu är i, är midsommaren det sista jag kan tänka på. Efter onsdagens lyckade tävling, tyckte Kimmo att jag skulle springa lördagens 1500m tävling i Saarijärvi. Jag ville nog också, men jag skulle så hemskt gärna ha sett mina vänner, som jag inte sett på typ ett halvt år. Mina alternativ var då att se mina vänner, tävla eller stanna hemma och träna. Jag valde tävlingen. Ledsen är jag ännu också över att jag inte så mina vänner och missade den härliga lande-festen, men jag önskar mina vänner förstår... 

Utan lördagens lyckade tävling, skulle jag inte på något sett ha fått min tävlingssäsong startad. Tack vare tävlingen tror jag på mig själv och nu vet att jag att jag är i skick. I två månader har jag stressat över min kondition, men om jag kommer 1 sekund från mitt rekord på en 1500m:s tävling, vet jag att jag är i skick. Loppet var lätt och det känns att det blev krafter kvar. 

Tack vare Sebu och hans familj fick jag ändå lite fira midsommar. Sebu hade ledigt från hans träningar och matcher, vilket möjliggjorde detta. Istället för att övernatta i Saarijärvi, åkte vi till Kokkola och "firade" midsommaren där. Vi badade bastu, åt gott, umgicks med hans familj och vänner och tränade. Jag var så lättad,  när hela Sebus familj förstod min situation angående tävlingsförberedelser, ätande och allt annat. Jag fick ta de lugnt fastän stället var nytt. Det var riktigt trevligt att vara i Kokkola. Jag kände mig för en gångs skull att jag inte var till så mycket till besvär. 

Söndagens 21km länk kl 8.00 var seg. Som tur räddade Sebu mig och följde med efter en timme med cykel. Otroligt att han orkade komma med. Säkert den enda som skulle göra något sådant för mig på söndagen efter midsommar. Söndagen var i stora drag tröttsam.

Måndagen var matchdag. HJK-TPS. Synd att de inte vann. Jag tycker att Sebu spelade bra och han var mycket aktiv. Han sprang och spurtade mer än de flesta och sökte enligt mig platser hela tiden. Han passade och sköt många gånger riktigt bra, men bollen gick inte bara i mål. (ursäkta mitt språk, har ingen koll på dom rätta termerna). Förutom att jag fick kolla på Sebu hade jag min pappa som sällskap till matchen. Det var hur härligt att se honom! Länge sen! Jag har saknat honom. <3 

Idag är det då tävlingsdags. 1500m i Salo. Kimmo har fiksat en bra tävling dit. Nu är det bara att ge allting. Jag är inte mera orolig över min kondition, mera över snuvan som pågått i över en vecka. Men den är vad den är. Idag skall det springas!

Igår var jag hos läkaren. Dåliga nyheter. Orkar inte nu skriva om dom, för nu skall jag koncentrera mig på min tävling. :) Det här är en bra dag!