Tankar

Nu när jag har jag sovit gott, ätit mycket (kanske för mycket?), haft tid att slappna av och se vänner och familj, har jag en bra känsla. Inget jämfört med känslan jag hade före Terräng- FM. Jag är nu utvilad. Eller det känns som det i varje fall. Får nu se sen vad benen säger. Men psykiskt är jag beredd för tävlingen. Vi skall löpa i kväll kl 17.45, vilket passar mig utmärkt. Jag vaknade 7.00 lokaltid, dvs. 08.00 finsk tid. Jag sov 8 timmar nästan i sträck. Och de tre senaste nätterna har jag sovit gott. Bra så.

Torsdagens tågresa inledde min så kallade goda period. Under 3.5 timme fick jag ordnat kvällsprogram med syrran och några vänner och dessutom gjorde jag en svenska rapport. Jag hade gjort min huvudträning redan före  tågresan och ätit ordentligt, så jag var avslappnad och belåten under tågresan. Från tåget gick jag hem till Bulevarden, där mina kära syskon Isabella och Iita var. Det regnade lite, men det var ändå varmt, så jag bestämde mig för att fara ut och springa. Det var super skönt. 6km i ca 5min:s fart gjorde gott. Under den tiden hade Isabella ordnat en super middag  åt oss och våra vänner. Hon som bara skulle göra ngt lite, men Isabella är världens bästa på att ordna spontant en massa super trevliga saker. Så som nu. Hon, Johanna och jag skulle bara snabbt träffas, men det blev en middag för oss + Fanny och Frida. Jag är så tacksam över att ha en supersyster till syster! :)

Efter middagen körde Johanna mig till Sebu. Han hade varit och kolla på FIN-USA ishockey matchen med hans lagkompisar. Han hade också haft en riktigt trevlig kväll, vilket gjorde mig glad. Jag är så glad att även om vi sällskapar och är i samma stad, kan vi vara med våra vänner och göra våra egna saker. Allt går så lätt med honom. 

På fredag fick vi ha morgonen tillsammans. Sedan åkte han iväg på sina träningar och jag på mina. Därefter åkte han till Kokkola till familjen och hans vänner och jag till Köpenhamn för att tävla. Nu är jag alltså i Köpenhamn och här skall jag springa säsongens första bantävling som kommer att vara 10 000m. Jag är mycket förväntansfull och psykiskt förberedd. Nu får Gud bestämma hur det skall gå. Jag önskar mer än något annat att benen skulle kännas bra och loppet skulle flyta, men om det inte är meningen idag så är det inte.  Jag skall då åtminstone kämpa på och ge allting, även om det skulle kännas s**t från första metern. Jag förbereder mig att varendaste varv kommer att kännas tungt. Så värre än så kan det ju inte bli? :)

Köpenhamn är en vacker stad och här trivs jag mycket bra. Jag delar rum med Elina, vilket är mycket kul. Det fungerar bra och vi har som sagt ganska samma mentalitet. 

Jag önskar er alla en mycket trevlig lördag! :)