Dagen hårda pass inleddes med noll motivation. Jag hade ingen lust att springa något hårt idag. Det kändes som om jag inte hade krafter till det. Efter 4km uppvärmning körde jag ändå igång. Första kilometern kändes lätt och den gick som planerat. Resten av draget gick tidsmässigt så som överenskommet, men fiilisen var inte den bästa. Det andra draget sprang jag 4sek/km långsammare än det första draget, vilket inte händer mig ofta. Jag brydde mig inte ens om att försöka pressa. Men vad fan, i den där farten borde man inte ens behöva pressa för att komma till den. Jag var sur när det inte fungerade. Vid sista draget sprang jag med känsla och jag kan inte förstå att det kändes så skit ändå. Benen rullade på helt bra egentligen, men farten fanns helt enkelt inte idag. 3,2,1 km- dragen som hör till mina favoriter var allt annat än kul idag. Blåsten och den färdiga omotivationen gjorde det inte heller nåt bättre. Vad lär jag mig av det här? Låt inte psyket påverka din träning, om du har en skit dag, så glömmer du det för den stunden du skall påbörja en viktig träning. Oftast går det av sig själv bort, men idag var jag för sur och omotiverad.
Jag väntar på dagens träningspass nr. 2. NOT. När inte löpningen fungerar har jag svårt att motivera mig själv till något annat heller. Jag förstår inte bara, när benen och pulsen var bra, men jag borde ha sprungit bara ca 10 sek hårdare andra och tredje draget. :( Jag sprang för långsamt och det här var inte ens maksimi drag. Vad händer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar