Nu börjar jag bli riktigt ledsen. Vårens tävlingar har inte gått som förväntat. FM- Halvmaran är jag nöjd med. Terräng- FM var ett bottennapp, och nu de nordiska mästerskapen, var jag skulle visa vad jag går för gick inte bra. Min mage krånglade smått vid starten. Efter 4km krånglade den redan mycket. Jag kämpade ända till 7.5km, men sedan måste jag springa på wc. Varför skall de gå så?
Det sorliga med det här är, att jag tror att jag inte skulle ha sprungit bra även om min mage skulle ha varit i skick. Sedan januari har jag tränat på mycket, och så småningom har jag väl ökat på lite för mycket. Det här var min "wake- up call". Klockorna började redan plinga under sista veckan i Portugal. Trots allt fortsatte jag... Nu efter två misslyckade tävlingar tänker jag vila. Det är nu 19.5 och jag tror att jag kommer att vara i skick om två veckor. Jag tänker nu gräva fram den konditionen jag tror jag har. Jag har tränat och ätit bra. Jag har satsat 100 % och jag kommer inte på någon annan lösning än att vila nu.
Hejdå säger jag också till mina 150-170km veckorna för tre månader framåt. Hej till vilodagar och en träning om dagen-dagar.
Jag tänker njuta av att få vila och ta det lugnt i en vecka. Jag tänker inte ge upp hoppet. Jag tänker fortsätta tro på mig själv. Jag tänker be till Gud att han skulle hjälpa mig. Jag tänker springa hårt som fan i sommar. Jag tänker inte bry mig om vad någon tänker.
Men ja, jag är riktigt ledsen nu och den här situationen är ofattbar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar