Jag är en långdistanslöpare från Helsingfors. Mina huvudsträckor är 5000m och 10 000m och mitt mål är att vara med i de Olympiska spelen år 2016 i Rio de Janeiro. Där tänker jag springa fortare än någonsin förr. Vid sidan om löpning studerar jag på Hanken Svenska Handelshögskolan.


onsdag 22 augusti 2012

Funderingar

Jag kommer så väl ihåg förra årets Kaleva Spel. Jag var i skick, jag var säker på mig själv och hade ytterst höga förväntningar på min 10 000m. Jag ville förnya mitt färska rekord och komma bland de fyra bästa.

Jag förberedde mig så bra jag kunde. Lite för bra kanske och lite för mycket, nu när jag tänker efter. Jag värmde upp ensam, eftersom jag ville göra allting så bra och koncentrerat som möjligt. Jag ville knappt tala med någon före starten. Jag åkte till Åbo i god tid för att slippa tröttheten som uppstår då man reser. Det här året gör jag annorlunda. Jag är hemma nu i min säng, en timme från Lahtis. Morgondagens bilväg kommer inte att påverka. negativt. Min kära pappa och Elina ställer upp som resesällskap. Det blir kul!

Jag tänker njuta av att få vara med på tävlingen och springa och se mina vänner. En tävlingsturist? Naturligtvis inte. Förstås är mitt mål är att springa så hårt det går och då jag tröttnar, ska jag bara pressa ännu mera. MEN, jag tänker inte glömma att njuta av det jag gör. Jag älskar att pressa mig själv till gränsen och det tänker jag göra imorgon. Imorgon ger jag allt jag har. Olli lova plocka upp mig från mållinjen om jag inte orkar stiga upp själv. Det är mitt mål. Att vara så trött.

Jag är mycket tacksam till alla er som orkat stötta och kämpa mig. Utan er, skulle jag inte springa imorgon.  Och det är ju just det jag vill, men rädslan och osäkerheten tog över här för en stund sedan. Nu är jag inte rädd eller osäker mera. Tack! Jag springer så hårt jag kan.

Förra året på U23 FM, efter mitt 5000m rekord lopp, sa Tapio Kantanen en sak jag alltid kommer att komma ihåg. Inte var det ju något speciellt, men från hans mun betyder det mycket för mig. Vi satt i bilen och han sade lite för sig själv, att nog är det konstigt hur mycket och hårt man kan springa efter att man mött den totala tröttheten under en tävling. Det verkade som om han tänkte tillbaka till tiden på något av hans lopp. Jag tänker vara lika stark som han. Då man mår skit och är fysiskt helt utmattad, skall man tagga upp psykiskt och springa vidare med ”tahdonvoima”. Det skulle vara fint att uppleva. Jag menar sådär påriktigt. Jag trodde att jag var en stark människa, men det har jag nog inte varit denna sommar.  Nu har jag ett bra mantra i huvudet. Den rullar redan i mitt huvud.

Ha de gött. Och imorgon skall jag ha roligt. (Vi skall inte tänka på de sista 15minutrarna på mitt lopp, efter som det är inte roligt, det är mycket mer!) ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar