Motivation

Jag är mer motiverad att träna än någonsin förut. Det lustiga med det är ju att jag inte har varit på något läger, utan jag har tränat här i Finland. Jag hatar att ha kallt och jag gillar inte snö och mörker, men min motivation och kärlek mot löpning är starkare. Även om det är kallt och ruskigt tränar jag där ute, men för att lite minska på risken att få skador, tränar jag de hårdaste passen inne på löpband och inne i en hall.  Jag springer nu för att jag tycker att det är kul och inte för att jag måste.

På sommaren var det annat. Jag fruktade de hårda träningarna, eftersom jag visste att det kommer att kännas fel, jag ville inte fara på långlänk, då jag visste att varje kilometer kommer att göra ont. Jag ville inte tävla, eftersom jag kände mig långsam och svullen. Jag tränade på som en galning, för att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag tränade ännu mera mängd för att få bort min svullnad, men sådant skall man inte göra på tävlingssäsongen. Då skall man springa mycket mindre, men träningarna skall ha en högre intensitet än på vintern. För att återhämta sig på tävlingssäsongen, kan man inte vara på en bantningskur. Sömnproblemen och sömntabletterna gjorde inte heller något gott. Sömntabletterna försämrade min motorik och samlade vätska i min kropp. Jag tänker aldrig mera äta av dom.

Nu är det annat. Jag mår bra och känner mig bra. Jag tror att jag har fått min självsäkerhet tillbaka. Nu snackar vi om självsäkerheten som krävs för att kunna pressa max ur sig. Om man ligger och famlar inom bekvämlighetszonen konstant, kan man inte prestera maximalt. För att slå rekord och övervinna sig själv, måste man tro på sig själv och våga testa sina gränser. Jag vill springa hårdare och snabbare än tidigare och det tänker jag göra.

Sebu föreslog ett till mål för mig igår. Nu är förslaget en av mina målsättningar.

Gårdagens hårda pass kändes urenkelt. Det var skönt. På lördag  (19.12013) var det meningen att jag skulle springa Aktia cupen, men nu blev det lite förändringar. Jag skall inleda min hallsäsong 26.1.2013! JAG KAN INTE VÄNTAAA, VILL SPRINGA NUU! 3000m it is. Istället för en 10km landsvägstävling på lördag, springer jag nu ett hårt förberedande pass inför tävlingen.

Nu skall jag ut och springa en lätt 15km. -5 grader, snö och vind. Love it, NOT. Men 15km är inte så farligt och dessutom måste det även finnas tråkiga pass mellan de hårda träningarna.

Det fina med normala länkar är, att dom kan ändå vara vad som helst. 15km kan vara rena mardrömmen eller rena drömmen. Beroende på dagen. Och varför man orkar springa dom lugna länkarna som kan vara allt mellan 4-30km, är att det finns varje dag hopp, att idag är det en bra dag och då är länken rena drömmen. På sistone har mina länkar kännas mycket bra, så jag förväntar mig inte ens att dom skulle vara sköna, eftersom jag har så många härliga länkar bakom mig, men konstigt nog fortsätter trenden. Idag kan ju länken inte vara bra, då jag prisar springandet så mycket. Haha.

Tack för ert stöd. Jag skulle inte ha orkat förra sommaren utan ert stöd!Tsemppiä treeneihin ja muuhun elämään! :)