Lukemista

Tässä on kaikille hieman uutta lukemista! Lukekaa ihmeessä valmentajani Kirsi Valastin ja Timo Vuorimaan "Lentoa juoksuun".

Tuosta linkistä löydätte lisää tietoa kirjasta.


http://www.otava.fi/kirjat/9789511262534/

28.1.1990

Minun syntymäpäiväni meni hyvin. Heräsin, söin rahkan, join kahvin ja juoksin puntille. Sebu tottakai piristi aamuani, mutta olin sanonut, etten halua mitään synttäriaamupalaa, koska luvassa oli melko tiukka puntti aamupäivällä. Ei olisi kakut sun muut pysynyt sisällä. Rahkakin oli siinä rajoilla.  Olin hieman kärttysällä päällä ennen punttia, mutta olen huomannut, että se on minun tapani latautua tiukempiin treeneihin. Mukavaa eikö? :O Sorry mates!

Treeni meni kuitenkin jäätävän hyvin. Juoksin melko reippaan 5km:n alkuverkan ja siitä suoraan tekemään kyykyt, takareidet, talja, olkapäät, vatsat ja selät. Olen tykästynyt kyseiseen harjoitukseen, vaikka siinä väsähtää oikein reippaasti, koska lopuverkan kruuna 5x60m kovempaa juoksua. Spurtit ovat hyvin oleelliset, kuntosalin harjoittelun jälkeen, mutta kyllä siinä vaiheessa jo väsyttää. Tänään kuitenkin, olin niin latautnut ja aggressiivisuus pysyi koko harjoituksen aikana, joten spurtit menivät myös hyvin.

Treenin jälkeen Sebu oli laittanut minulle lounasta ja järjestänyt synttärikaffet. Oli ihana päästä valmiiseen pöytään. Sebun kortti ja sen sisältö oli myös hyvin herttainen. Hän on kyllä niin ihana. Päivä meni levätessä ja iltapäivällä menin juoksemaan Andrean kanssa 9km:n palauttavan. Se lenkki oli myös hyvän tuntuinen ja muutenkin todella hyvä, koska meillä oli Andrean kanssa niin hyvä keskustelu päällä. Lenkin jälkeen menimme Sebun kanssa Manalaan syömään ja se oli niin hyvää. Söin alkupalaksi artisokan sydämiä parmesaani gratiinilla ja pääruoaksi paistettua maksaa perunamuusilla ja ruokajuomaksi join ranskalaista keskitäyteläistä punaviiniä. Ruoka oli maittavaa ja punaviini harvinaista herkkua. Rakastan punaviiniä, mutta olen pitänyt melko tiukkaa linjaa herkkujen ja alkoholin suhteen nyt treenikaudella. Vähän kaikki tai ei mitään periaatteella… Ja se on sitten jäänyt siihen ei mitään- tilaan. Hyvä niin.

Tämä päivä oli oikein mukava. Olen oikein yllättynyt, että oma syntymäpäivä oli niin mieluisa. Ehkä sitä voisi jatkossakin viettää näin? 

Olipa reissu

Matka Jyväskylään oli kaikin puolin hauska. Sain seuraa mammalta ja hän teki reissusta erityisen mukavan. Oli hauska viettää rentoa aikaa hänen kanssaan verkkojen ja kisan välissä. Kilpailumatkoilla, jos koskaan, olen paikallani ja rauhassa. Kisamatkana en pyöri ja pompi edes takaisin. Silloin lepään ja makoilen sängyssä.

Itse kilpailu meni ihan hyvin. 3000m aikaan 9.51 200m:n radalla ja kolmas sija. Olen itse asiassa ihan tyytyväinen aikaani, vaikka olin toivonut 9.45 alitusta, mutta enpä ole aiemmin juossut alle 9.57 lyhyellä radalla. Vauhdinjako oli hyvä, mutta en pystynnyt vain puolessa välissä vastaamaan Minnan ja Elinan vauhdin kiristykseen. Olin väsynyt, mutta nyt tuntuu, että kyllä minä kovempaa jaksan juosta. Ensi kerralla sitten! ;)

Olen iloinen kilpailusta, Jyväskylästä ja äitini seurasta, mutta tuo kilpailutulos ei minulle riitä. Nyt se juoksu- ja kilpailunälkä kasvoi. Odotan innolla seuraavaa kilpailua. Ihanaa tuntea innostusta, eikä epätoivoa.

Kisapäivä

Tunnen itseni levänneeksi. Tulimme eilen illalla mamman kanssa Jyväskylän Scandiciin. Minulla oli hyvin energinen ja rauhaton olo, joten menin happihyppelylle, koska päivän harjoitus oli jo tehty. Olisi ollut hyvin mukava käydä pienellä juoksulenkillä, mutta sellaista ei ollut ohjelmassa, joten kävelylenkki sai riittää.  Loppuilta meni syödessä ja levätessä. Oli ihanan rento ilta ilman huolia ja murheita.

Tänään aamulla lähdin aamuverryttelylle kl. 7.20. Jyväskylä teki minuun vaikutuksen. Ilma oli täydellinen, tiet aurattu ja kaupunki oli rauhallinen. Tunne oli ihana. Erityisen paljon tykästyin Jyväkylän Yliopiton kampukseen. Alue oli nätisti valaistu ja koko paikka näytti todella hienolta, aamun sarastaessa. Siinä lenkillä huomasin myös, että jalat tunuvat hyviltä. Pieni sivuseikka, näin kisapäivänä. Haha.

Nyt odottelen päästä verkkailemaan ja kisaamaan. Saas nähdä mikä on päivän ja talven kunto. Olen latautunut.

Torstai

Huomenna matkaan Jyväskylään äitini kanssa. Siellä kilpailen lauantaina ensimmäistä kertaa vuoteen 3000m. En voi kuvailla miten innoissani olen. Toivottavasti Jyväskylän matka on yhtä hyvä kun edellinen kerta, jolloin HJK voitti Suomen mestaruuden. Se oli urheilua, tunteita ja iloa.

Huomisesta tulee niin hyvä päivä. Juoksen kevyen verryttelyn Helsingissä ja harjoituksen kruuna Fridan seura. Hän on minun hyvä ystävä, joka on suunnistaja ja opiskelee Vaasassa. Siellä harjoittelimme, kävimme koulua ja vietimme paljon aikaa yhdessä. Hänta olen kaivannut niin paljon! Ihana, kun saan nähdä hänet huomenna ja sunnuntaina. :)

Illan kevyt lenkki toi uskon itseeni takasin. Aamupäivän valmistava harjoitus oli ihan ok, mutta jotenkin hermoilin, kun jätin eilisen kovemman harjoituksen väliin. Minulle on kovin haasteellista, kun pitää muuttaa suunnitelmia, but I did it! Se oli järkevä päätös.

Hyvää yötä!

Maanantai

Nyt iski väsymys. Nukuin hyvin ja olen syönyt hyvin, mutta tieto kevyemmästä harjoitusviikosta tekee minut väsyneeksi. Minulla on tänään vain yksi 15km:n lenkki ja loppupäivä on vapaata. Huomenna on hieronta ja täysilepo. Kun tiedän, että minulla tulee olla kevyttä harjoittelua, tulen helpsti laiskaksi. Ne pienet harjoitukset, jotka silloin teen, tunuvat paljon rankemmilta mitä ne on. Itse asiassa, harjoitus ei tunnu pahalta, mutta harjoitteluun meneminen tuntuu vaikeammalta. Harjoitusrytmin rikkominen tuntuu vaikealta. Nyt kuitenkin olen oppinut, että pidän kuitenkin perus harjoitusajat kevyinä päivinä, jotta voi oikeasti myös sitten nauttia vaapasta ajasta. Se on yleensä vaiketa, mutta tällä viikolla aion yrittää tehdä viikosta mieluisan ja muuten tehokkaan. (koulun  ja asioiden järjestelemisessä) Tässä se laiskuus tulee kehiin. Kun minulla on vapaa-päivä, en yleensä sitten kuitenkaan jaksa tehdä mitään muutakaan. Tuntuu vain, että silloin haluaa olla tekemittä mitään. Tänään on rento päivä, mutta huomenna on jo melko paljon ohjelmaa. Tai sopivasti ohjelmaa.

Keskiviikkona on onneksi kova treeni ja aamutreeni, joten ei tässä mitään hätää ole. Torstai ja perjantai menee kisavalmisteluun. Tästä tulee hyvä viikko! Nyt pitää vain jaksaa mennä lenkille. :D Onneksi on valoisaa eikä miinusasteita ole liikaa. Seura tekisi terää, mutta tänään taidan joutua juosta yksin.

Ihana ilma!

Olin niin väsynyt aamulla eilisen harjoituksen jälkeen, että en ihan tiennyt aamulla miten tässä nyt pitäisi jaksaa treenata, mutta kehoni jaksaa aina yllättää. Aamupäivä puntti oli niin jees. Verrat ulkona auringonpaisteessa oli vailla vertaa ja jalkaan ei sattunut lainkaan. Aamupäivän harjoitus oli lähes täydellinen. Loppurullauksissa oli kyllä energiataso laskenut hieman liian alas, mutta heti kotiin tultua minulla oli ruoka valmiina. :)

Nyt loikoilen sängyssä ja lepäilen sunnuntain kunniaksi ja illalla vielä lyhyelle palauttavalle lenkille. On se harjoitteleminen mukavaa!

Juoksun taikaa

Kivuista huolimatta olen tehnyt treenit juosten. Plantaari on nyt hieman ärtynyt, joka syö hivenen juoksun iloa, mutta jäähoidot ovat auttaneet. Uskon, että hyvällä hoidolla tämä menee ohi.

Minulla on tapana hieman jännittää kovia harjoituksia ja kilpailuja. Ennen niitä, voin olla hieman kärttysämpää tai hiljaisempaa seuraa. Se kuuluu minun latutumiseen. Eilen aamulenkki oli niin tuskallinen jalan takia, joten päivä meni toden teolla hunoin tunnelmin. Illalla vein Sebun lentökentälle, josta hän jatkaa matkaa maajoukkueen kanssa Thaimaaseen. Lentokentältä lähdin suoraan liikuntamyllyyn.

Päivän huono fiilis lähti alkuverkassa. Verkka tuntui vahvalta ja n 10 minuutin jälkeen sain seuraa Kimmolta. Sain kuulla, että hän lukee minun blogiani ja että se on hänen mielestään mukvavaa lukemista. Minä ilahduin niin! Sen jälkeen juttelimme meidän rakkaasta lajista, juoksusta. Alkuverkka oli peloista huolimatta hyvin onnistunut ja mieluista. Kiitos Kimmon!

Ohjelmassa oli 10x300m kiihtyvällä vauhdilla ja 200m hölkkä palautuksella. Lähdin 1 sekunnin liian hitaasti liikkeelle, mutta loput meni juuri kuten pitikin ja hieman kovempaa sitten lopussa. Treeni oli loistava, vaikka pelkäsin hieman jalkaani ennen verkkaa.

Eilen tunsin itseni hyvin yksinäiseksi. Minun tekeminen tuntui turhalta, mutta kiitos ihanien ihmisten, päivästä tuli hyvä. Sekin, että satuin törmäämään Saraan pukkarissa ilahdutti minua kovasti. Oli ihana vaihtaa kuulumiset ja nähdä häntä. Kimmon jo mainitsin ja tottakai Olli, joka taas oli kellottamassa ja juoksemassa n puolet vedoista, oli niin mahtavaa seuraa. Treenin jälkeen olin aivan puhki, mutta menin kuitenkin hyvän ystävän luokse katsomaan elokuvaa. Cian ja Fridan seura kruunasi illan. En voi tarpeeksi kiittää ihmisiä minun elämässä. Ilman heitä, ei elämä olisi elämisen arvoista. Tai ehkäpä olisi, mutta näin on ehdottamasti paljon parempi. Haha.

Eilen kova treeni kulki siis hyvin, mutta eilen nuo edellämainitut ihmiset "made my day".
Juoksu on ihanaa ja välillä taianomaista, mutta mielestäni on erittäin tärkeää, että kaikilla olisi hyviä ystäviä. Ystävät ovat aina saatavilla, jos otat suhteista huolta. Ystävyyssuhteet ovat turvallisia ja tuovat tasapainoa. Jos urheilet sata lasissa, tulee huonoja jaksoja, jolloin joku paikaa menee rikki ja siitä seuraa myös yleensä henkinen pahoinvointi.

Tunteet urheilussa voi olla yhtä vuoristorataa ja siksi mielestäni ystävyyssuhteet ovat hyväksi, kun ne tuo tasapainoa ja turvaa näiden tunteiden keskelle.

Motivation

Jag är mer motiverad att träna än någonsin förut. Det lustiga med det är ju att jag inte har varit på något läger, utan jag har tränat här i Finland. Jag hatar att ha kallt och jag gillar inte snö och mörker, men min motivation och kärlek mot löpning är starkare. Även om det är kallt och ruskigt tränar jag där ute, men för att lite minska på risken att få skador, tränar jag de hårdaste passen inne på löpband och inne i en hall.  Jag springer nu för att jag tycker att det är kul och inte för att jag måste.

På sommaren var det annat. Jag fruktade de hårda träningarna, eftersom jag visste att det kommer att kännas fel, jag ville inte fara på långlänk, då jag visste att varje kilometer kommer att göra ont. Jag ville inte tävla, eftersom jag kände mig långsam och svullen. Jag tränade på som en galning, för att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag tränade ännu mera mängd för att få bort min svullnad, men sådant skall man inte göra på tävlingssäsongen. Då skall man springa mycket mindre, men träningarna skall ha en högre intensitet än på vintern. För att återhämta sig på tävlingssäsongen, kan man inte vara på en bantningskur. Sömnproblemen och sömntabletterna gjorde inte heller något gott. Sömntabletterna försämrade min motorik och samlade vätska i min kropp. Jag tänker aldrig mera äta av dom.

Nu är det annat. Jag mår bra och känner mig bra. Jag tror att jag har fått min självsäkerhet tillbaka. Nu snackar vi om självsäkerheten som krävs för att kunna pressa max ur sig. Om man ligger och famlar inom bekvämlighetszonen konstant, kan man inte prestera maximalt. För att slå rekord och övervinna sig själv, måste man tro på sig själv och våga testa sina gränser. Jag vill springa hårdare och snabbare än tidigare och det tänker jag göra.

Sebu föreslog ett till mål för mig igår. Nu är förslaget en av mina målsättningar.

Gårdagens hårda pass kändes urenkelt. Det var skönt. På lördag  (19.12013) var det meningen att jag skulle springa Aktia cupen, men nu blev det lite förändringar. Jag skall inleda min hallsäsong 26.1.2013! JAG KAN INTE VÄNTAAA, VILL SPRINGA NUU! 3000m it is. Istället för en 10km landsvägstävling på lördag, springer jag nu ett hårt förberedande pass inför tävlingen.

Nu skall jag ut och springa en lätt 15km. -5 grader, snö och vind. Love it, NOT. Men 15km är inte så farligt och dessutom måste det även finnas tråkiga pass mellan de hårda träningarna.

Det fina med normala länkar är, att dom kan ändå vara vad som helst. 15km kan vara rena mardrömmen eller rena drömmen. Beroende på dagen. Och varför man orkar springa dom lugna länkarna som kan vara allt mellan 4-30km, är att det finns varje dag hopp, att idag är det en bra dag och då är länken rena drömmen. På sistone har mina länkar kännas mycket bra, så jag förväntar mig inte ens att dom skulle vara sköna, eftersom jag har så många härliga länkar bakom mig, men konstigt nog fortsätter trenden. Idag kan ju länken inte vara bra, då jag prisar springandet så mycket. Haha.

Tack för ert stöd. Jag skulle inte ha orkat förra sommaren utan ert stöd!Tsemppiä treeneihin ja muuhun elämään! :)

Löpning

Igår kväll sprang jag min bästa träning någonsin. Jag är fascinerad och så lycklig. Kroppen går lite i övervarv, så jag har inte sovit så hemskt många timmar. Det stör mig inte så mycket, eftersom det är veckoslut och jag har endast två lätta länkar idag och en lång imorgon. Jag hinner sova på dagen och nästa natt.

Angående hallsäsongen. Jag kommer att springa 2-3 tävlingar, max 4. Det skulle vara roligt att tävla mera, men det är inte helt optimalt nu för mitt träningsschema och min sträcka att satsa på en hallsäsong.

Ha en toppen lördag! :)

Hanken+löpning

Jag skulle allra helst nu bara träna, men studera måste jag. Enligt mig själv. Det känns nu lite jobbigt, när träningen tar väldigt mycket tid och skolan lika så. Men jag tillåter mig själv att studera i en långsammare takt. Konstigt nog, har jag ändå denna höst och vinter studerat mera än någonsin och tränat smartare än någonsin. Får nu se vad resultatet blir. Hoppas en bra kondition och många studiepoäng. Om en vecka har jag omtentamen på en jobbig kurs, men som tur har jag ännu inga föreläsningar nästa vecka.

I morgon tar jag paus från läsandet, eftersom jag hade tent idag också och i morgon har jag en mycket tuff träning på eftermiddagen. I morgon får jag bara äta, träna, vila, äta, träna, äta, vila. Skönt.

God natt!

Löpning+ Hanken

Morgonens 7km länk var rena mardrömmen. Jag var trött och stressad pga. ett skolprojekt och en kommande tent. Pricken på i:et var att foten var mycket sjuk av gårdagens korta drag. Jag har märkt att den blir sjuk, då jag springer korta och snabba drag. Tråkigt, men som tur går det om. 

Efter morgonlänken var jag så trött att jag inte fick gjort någon skola, men som tur hade jag bestämt träff med Antonia i skolan, så jag kunde inte ignorera skolan totalt. Bra så. Väl i skolan var vi mycket effektiva, även om mina tankar redan seglade iväg till kvällens tempo. Maten smakade inte på morgonen eller dagen, så det var inte heller bra. Skolan förlängdes, och därmed kunde jag inte mera äta någon mellis, så jag åkte iväg direkt till gymmet för att träna. 

Väl på löpbandet kändes kroppen bra igen. Hur f*n är det möjligt? Foten var sjuk, men annars var allting bra. Kände mig full av energi och motivationen var i topp. Jag sprang en kort 3km uppvärmning i ett stigande tempo och därefter sprang jag 10km raskt i en jämn fart. Det var som en lek! Benen rullade och det kändes inte alls tungt! Så skönt! Jag lyssnade på halvdålig musik medan jag sprang, så att jag inte skulle bli alltför taggad. Jag sprang helt enligt planen och avslutade träningen med 3km nerjogg + lite mag- och ryggmuskler, eftersom det kändes att min hållning inte riktigt höll då jag sprang. Träningen var på alla sätt bra. Olli råkade komma samtidigt på gymmet, så jag hade sällskap under nerjogget och den lilla ”jumppan” som jag körde efteråt. Huvudet tömdes och nu orkar jag plugga imorgon igen, om jag inte blir helt slut av morgondagens benpass på gymmet. Jag får lov att orka. Tenten är i över morgon. Great.

Jag älskar att träna. Motivationen är i topp, men dessutom var det faktist helt kul idag i skolan med Antonia. Hon kommer att rädda mig nästa vecka, då vi pluggar tillsammans till nästa tent. Jippii!

Fotboll

Bra jobbat HJK! :) Speciellt stolt är jag ju över Sebu. Skulle ha en massa saker att tillägga, men jag tror det blir bara pinsamt för honom, om jag börjar analysera deras match offentligt. Hihi! 

Personligen tror jag att Sixten Boström kommer att göra jäklit mycket bra för laget och killarna. Jag tror att spelarna kommer att utvecklas som individer och som ett lag. Jag ser fram emot säsongen! Laget är hårt och kommer att komma långt i år. 

Jag är super glad för Sebus skull och super glad, att det går bra för både honom och mig i våra grenar. Delad glädje är den bästa glädjen! 

Under matchens gång tog jag hand om min egen kropp. Jag som aldrig strechar, strechade. Nu är benen tejpade och rätt så färdiga för morgon dagens hårda 10km. + (tentläsning+projekt+ en till träning) Men den hårda träningen, är den viktigaste och vilan och näringen före och efter den. 

Sov gott!

Nopeuskestävyyspäivä

Voi tänäänkin pääharjoitus meni hyvin! Olen niin motivoitunut ja iloinen, kun harjoitusohjelma on niin monipuolinen. Koen, että tämä ohjelma sopii minulle. Nyt kun harjoitusohjelma on monipuolisempi, uskallan pitää kevyet päivät kevyinä ja teho-päivät tehokkaina. Jos vetäsin kevyet liian kovaa, en ehtisi palautua koviin. En muista milloin viimeski, harjoitteleminen on maistunut näin hyvältä!

Tänään siis juoksin 8x150m rullaten+6x60m kovaa, hölkkä palautuksella. Harjoitus ei luonnollisesti samalla tavalla rankka kuin esimerkiski tonnin vedot, mutta kyllä minulla kävi mielessä 150m jälkeen, että huhhejjaaa, vielä 60metriset päälle. Nauroin hieman itselleni, mutta olin tyytyväinen, että olin saanut itsestäni tarpeeksi irti, kun hieman jo väsytti. Tuo väsymys on uutta ja erilaista. Voisin hieman verrata tunnetta jonka sain uintiaikoina. Silloin kun me kauhottiin lyhyitä sprintti-sarjoja. 

Olen hyvin tyytyväinen minun omaan tilanteeseen, mutta tänään haluisin kyllä olla Maspalomaksessa, kuten monet muut yleisurheilijat. Toki minä kaipaan lämpöä ja sulia teitä sekä enemmän juoksuseuraa, mutta eniten minä sinne haluan, koska Sebu on sattumoisin siellä leirillä ja heillä on peli tänään Fc Twenteä vastaan. Se olisi ollut hauska katsoa juoksu-kavereitten kanssa. Mutta, juoksu kulkee Suomessa, minä voin hyvin ja voisin melkein todeta, että tämä on minulle optimaalinen tilanne olla nyt Suomessa. 

Nyt Johtajuus-kirja kutsuu, koska torstaina minulla on uusinta tentti. 

P.S. Meilahti on muuten hyvä paikka asua urheilijalle. Olen aina sanonut, että kun minä muutan Helsinkiin, asun Punavuoressa, Eirassa, Ullanlinnassa tai Kampissa, mutta näin tässä kävi. Muutin Sebun luokse ja nyt en halua muuttaa täältä pois. Keskuspuisto, Eläintarha, Mäkelänrinne ja ranta ovat niin lähellä. Matkat Myllypuroon ja lentokentälle ovat myös niin käteviä. 

Ett år av förändringar

År 2012 var för mig mycket händelserikt. Exakt ett år sedan, var jag på ett fyra veckor långt träningsläger i Syd-Afrika. Lägret var super på alla vis! Träningen flöt och jag fick njuta av värmen. Fast jag hade alldeles för mycket mängd i mitt träningsprogram, fungerade löpningen.

Jag inledde min hallsäsong i slutet av januari. Jag sprang två rekord, även om benen inte kändes helt bra. Jag fortsatte med några tävlingar, men tränade på som en galning och studerade. Jag insåg inte då, att jag gick upp i varv. Sömnbristen var enormt hög och i slutet av februari, då jag skulle tävla mina sista inomhus tävlingar var jag otroligt trött. Jag bara väntade att avsluta den minimala tävlingssäsongen, som i själva verket var en lättare period för mig träningsmässigt. Jag var besatt av träningsmängd och ville bara köra på med träningen. Tävlingarna var tunga för psyket. Under hallsäsongen gjorde jag ändå två rekord och sprang silver på U23-FM på 3000m.

Direkt efter tävlingssäsongen åkte jag till Teneriffa, där jag körde ett stenhårt två veckor långt läger. Efter en vecka var jag färdig. Skulle inte ha orkat träna, men tränade ändå. Det grymma med det här var att jag hade vant mig med den eviga tröttheten och ”täysijumin” som jag var i, så jag hade glömt hur det kändes att springa lätt. Efter Teneriffa var jag till Vasa och skriva tenter. Där efter åkte jag till Portugal på mitt sista läger. Jag var motiverad, eftersom utomhussäsongen började närma sig. Orolig var jag ändå av min egen hälsa.

Portugal lägret var också alldeles för hårt. Den skulle inte ha varit det, om jag skulle ha hållit mina lätta dagar veckor lätta, men då man är besatt med träningen, är det svårt att hålla vilodagar och korta länkar. Felet är mitt eget och ingen annans. Jag tränade för fel orsaker. Sista veckan i Portugal var jag ”surprise surprise” trött som fan.

Ninna min goda vän, mötte mig på en av Portugals härliga sandvägar och undrade varför jag satt under min träning. Jag svarade att jag var trött och jag hade en vilopaus. Hon förundrade stort över situationen, eftersom hon vet att jag inte sitter under vilan som är mellan dragen. Någonsin. Jag håller igång och koncentrerar mig inför nästa drag. Nu orkade jag helt enkelt inte.

Efter lägret blev jag sjuk. Jag hade 6 dagar på mig att bli frisk inför FM-halvmaran. De löjliga 5-6km:s joggingrundorna som jag gjorde två dagar före tävlingen, var rena plågan. Pulsen var skyhög, benen tegelstenar och huvudet helt tomt. Hur skulle jag orka springa 21km hårt?

Mellan Portugal och FM-halvmaran skulle jag åka upp till Vasa för att skriva tenter, men jag orkade inte ens gå upp för trapporna, så jag stannade hos Sebu. Jag sov och vilade den tiden. Och försökte hålla igång med träningen. Den veckan sprang jag kanske 40km före tävlingen. På lägren körde jag 140-180km i veckan.

Dagen före FM-halvmaran körde vi upp till Kuopio med Sebu. Han hjälpte mig så mycket och jag är så tacksam, att han kom med. Jag sprang trea i tävlingen. Det var min första FM- medalj i vuxnas serie. Jag kan inte förstå hur jag lyckades med det.  Jag tror jag sprang med viljesstyrka.

Efter halvmaran återhämtade jag mig aldrig. Jag trodde jag var återhämtad, men det var jag inte. När jag väl fick inbjudan till de nordiska mästerskapen på 10 000m, var jag taggad. Där skulle jag visa, vad jag går för. Jag hade tränat stenhårt sedan december, så nu var det dags att visa min kondition. Tyvärr, gick det inte så. Under tävlingen gav min kropp efter. Jag sprang 7.5km med smärtor i magen och högra vaden. Därefter avbröt jag. Mitt mål var så mycket mera…

Den tävlingen skakade om mig. Nu gick det inte mera att psyka till ett gott resultat, nu sade kroppen fysiskt emot. Jag insåg situtationen. Min kropp var trött och den tröttheten går inte bort med några dagars vila. Jag tog en två veckor lång träningsperiod, även om planen i första hand var att jag skulle fortsätta min tävlingssäsong. Jag tränade, men det gick inget vidare. Benen kändes som tegelstenar och tron på mig själv var bort blåst. Viljan att springa hårt och lyckas före mig framåt. Jag kunde inte tro, att inte träningen skulle ha bärt frukt. Jag borde ha haft totalvila i några veckor. Minst.

I slutet av maj hade jag samlat ihop mig själv psyksikt, men sedan blev min vänstra fot inflammerad. Det varade i 3.5månad.  Jag sprang rekord på 1500m, fick brons på U 23- FM på 5000m, men andra nämnvärda noteringar finns inte. Sommaren var tung, eftersom jag inte nådde upp till mina mål, men jag klarade mig ändå. Jag är ändå tacksam över sommaren, eftersom jag lärde mig mera än någonsin förut av mig själv och min kropp. Jag gjorde så stora misstag inom träningen, och ändå gick jag inte helt sönder.

Tack vare mina nära och kära klarade jag igenom sommaren. Sebu var mitt största stöd. Min dåvarande tränare är jag också mycket tacksam till, eftersom han orkade med mig. Min pappa hjälpte mig också massor. En ny bekantskap, som fick mig att delta ännu till Kaleva Spelen var Alexander Stubb. Han motiverade mig att fortsätta, men det viktigaste han gjorde var att han påminde mig varför jag springer eller varför man egentligen springer. Man springer för att det är roligt. Inte för att man måst. Tack vare honom fick jag glädjen tillbaka till löpningen och från den stunden har löpningen börjat rulla och jag har gjort det med glädje.

Efter Kaleva Spelen sprang jag för nöje Midnight run och blev tvåa. Därefter drog jag ännu en bantia, men det var för mycket för min inflammerade fot. Jag totalvilade i en vecka och efter det gjorde jag alternativ träning i två veckor. Det var början till min nya period.

I en vecka var jag tröttare en någonsin förut. Jag trodde jag hade nått trötthetsgränsen efter Portugal lägret, men nu såg jag svart varje gång jag steg upp och orkade knappt gå. Det var skrämmande. Kunde inte förstå hur jag hade låtit det gå så långt.

Efter det började kroppen återhämta sig. Mina krafter började komma tillbaka och den försäkrade flytten tillbaka till Helsingfors var en stor lättnad. Jag behövde inte mera pendla mellan Vasa och Helsingfors. (Mina vänner i Vasa saknar jag ändå massor.) Jag flyttade ihop med Sebu, bytte skola till Helsingfors Hanken och bytte i samma väva tränare till Kirsi Valasti.

Jag började ha en ordning igen. Jag började träna försiktigt, så att foten skulle hållas hel.

Nu tränar jag annorlunda och det känns bra. Jag är 100ggr klokare än för ett år sedan och 100ggr mera, en bättre idrottare än för ett år sedan. Nu vågar jag vila bättre än förut. Jag vågar exempelvis ibland redan cykla istället för att löpa, om foten känns dålig. Jag har nu 5 månader på mig att komma i top skick. Det räcker för mig. Jag väntar på sommaren, men njuter med fulla muggar av träningarna.

Nyårsloppet som jag deltog i var förresten rena drömmen. Jag sprang tvåa efter Johanna Kykyri. Jag är mera än nöjd och det var hur kul som helst. Tävlingen var mycket liten, men det var så roligt när människorna var så intresserade och glada.  Dessutom hann vi snacka med Johanna under upp- och nervärmingen, vilket var kul. Det är så fint att hon är i skick efter sina skador. Jag tror hon kommer att springa under kvalgränsen till VM-maran. Tsemppiä Johanna!

En bättre nyårsafton, kunde jag inte alltså ha haft. Tack vare Sebus familj kunde jag delta och förbereda mig normalt inför tävlingen. Tack Anki! :)

Det här året blir bra. Det vet jag nu redan.

Gott nytt år allesammans!